Av: Allan Fredriksson

TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS rosarium har snabbt och med all rätt blivit en av Göteborgs stora sommarattraktioner. Men vägg i vägg med de tusentals rosorna ligger en annan hortikulturell sevärdhet, som förtjänar en lovsång året runt — det så kallade Stenpartiet.

Det är nu ett alltför anspråkslöst namn. Kring några mjuka kullar med höga vackra träd breder en hel liten trädgård ut sig, drygt l 000 kvadratmeter stor, välskött och inbjudande, färgstark och doftande året om. Betagande om rubrikens lilla Göteborgsvits tilläts i sammanhanget. En förening med initialerna TAG har spelat en stor roll för denna blomsteridyll. Den borde heta "De fyra årstidernas trädgård" eller något annat poetiskt.

Hit kan man gå en solig, mild januaridag och insupa kunglig parfym - en sådan dag slår kejsarolvonet ut sina skära buketter och sprider sin vällukt. Då brukar också den vita julrosen blomma. Och en senhöstdag i mitten på oktober kan det faktiskt dofta liljekonvalj i hela stenpartiet! Går man då dit näsan leder hittar man strax källan: just en konvaljbuske (Clethra alnifolia) översållad av vita, väldoftande blommor.

Gör man en höstpromenad i stenpartiet och tar sig dit via rosariet är det en vandring från melankoli till munterhet. I rosengården finns bara ruiner kvar av sommarens prakt. Man faller i dystra tankar över alltings förgänglighet och en gammal schlager ringer envist i skallen: "Det är sommarens sista ros. . ."

Här hukar sommaren

Så hittar man en grind i muren och möts av ett blomsterfyrverkeri, en kraftfull motståndsrörelse mot höstens svartalfer. hukar ännu sommaren i skydd av svackor och skrevor: en rosa solvända, ett himmelsblått blomsterlin, en hög fuchsia ännu översållad av "blodsdroppar".

Och höstens egna blommande skönheter lyser av vitalitet och livsmod: brittsommaraster och höstaster, krysantemum och gentiana, flox och silverax. Under ett stånd höstanemoner med silkeslena, runda knoppar och en svag ungflicksrodnad åt de vita kinderna ligger en hel driva av nakna jungfrur i lysande lila. Rariteter som vaxklocka (Kirengeshoma) och blåklocksreva (Cyananthus) blommar än medan glasbärsbusken (Callicarpa) är tätt paljetterad med små violetta bär.

En hel pluton klematis klättrar omkring bland träd och buskar just såsom klematis älskar att göra. En gullklematis har erövrat en samling barrträd och ligger nu som ett gyllene moln på det mörka krontaket — än finns det solgula klockor bland de lysande vita "perukerna". På detta mjuka men säkert ganska gungande underlag låg en fiskmås på ägg i somras!

Förutom idegran och cypresser hittar rnan till exempel ceder och paraplytall och bland lövträden hör de japanska lönnarna till favoriterna, inte minst de tre guldlönnarna. Trädkornell (Cornus kousa), stewartia och tulpanträd är andra delikatesser. En hel sluttning är täckt med dvärgrhododendron. Många av dem blommar om nu som om det vore april och inte oktober

Var försummat

Nästan ingenstans ser man öppen jord. Marktäckande växter som Ajugas, Mentha, Artemisia och Gaulteria har vuxit ihop till brokiga mattor under träd och buskar. Man anar mästarhänder bakom arrangemanget. Trädgårdsmästarhänder.

Och visst är det erfaret trädgårdsfolk bakom denna välkomponerade lilla trädgård. Som nämnts ett gäng eldsjälar ur TAG (Trädgårdsamatörerna i Göteborg).

Tre sådana råkade gå förbi stenpartiet våren 1983 — Margit och Bernhard Kajupank och Kenneth Lorentzon. De fann det sorgligt försummat. Tistel och törne frodades liksom parkslide med armtjocka rötter, snärjande snårvinda och förkvävande sly. Något måste göras beslöt trion och gick till parkchefen Bernt Finnskog och erbjöd sig att "adoptera" urskogen. Det beviljades med tacksamhet.

Sen dess har entusiasterna från TAG avsatt en kväll i veckan varje sommarhalvår till ideellt övertidsjobb i Trädgårdsföreningen. Ibland kommer det ett dussin, ibland bara två, tre, men alltid någon. Här har man schaktat och röjt, sågat och klippt, gödslat och rensat, grävt och planterat i nio somrar!

Blod, svett och tårar, medger Margit — en av de tre som födde idén — men mest arbetsglädje och gemenskap. Nu ar vi ganska nöjda med vårt verk. Vi tycker att vi har fått fram en trädgård med både omväxling och harmoni och med många olika "rum". Vi i TAG har fått ett ansikte utåt här i Trädgårdsföreningen, en egen demonstrationsträdgård om man så vill. Här kan vi visa trädgårdsvännerna många exempel på dagens trädgårdsmoden — vi har både torvpartier och woodlands.

- Det är egentligen bara en enda sak som fattas: vatten. Den gamla Önskedammen måste återställas och vi vill också gärna restaurera det gamla vattenfallet som vi funnit fragment av. Vi hoppas Parkförvaltningen skall ge oss resurser till detta, säger Margit. Skräp vore det väl annars, Bernt Finnskog och Co!

När nu TAG putsat upp en av Trädgårdsföreningens gamla pärlor till ny glans och prakt, skall självklart denna ädelsten också gnistra av reflexer från strömmande och speglande vatten!

Och litet bättre marknadsföring, tack! Rejäla skyltar och tydliga pilar! l dag är denna idyll inte ens nämnd på orienteringstavlan utanför huvudentrén!